morochdotters.se

Idag samlas människor runt om i hela världen, med samma fokus på vår miljö och vårt klimat. Det är stort. Rent av mäktigt. Den rörelse som Greta Thunberg startade för ett år sedan, genom att sätta sig ner med sin skylt om klimatstrejk och därefter återkomma vecka efter vecka, har växt till något som knappast ingen kunnat drömma om. Hon lyckades fylla ett tomrum, som kanske ingen förstått fanns. Ett tomrum som bestod av en blandning av känslor som maktöshet, uppgivenhet,ångest,  oförståelse och flyktbeteenden. I det tomrummet klev hon in, satte sig ner och pekade på forskarna. Men det hon gjorde var mer än så. I tomrummet skapade hon hopp. 

 

Hon vände sin egen frustration och ångest till handling. Hon hjälper många av oss andra att sätta ord på det vi kanske inte riktigt ville kännas vid. Vuxenvärldens ansvar. Politikernas och storföretagens ansvar. Hon visar också att vi mår bättre av att agera än att låta oss drabbas av apati.

 

Andra slöt upp kring henne och visade i sin tur på vikten av att finnas i ett sammanhang och i en gemenskap. Vsade att ensam är inte stark,att vi behöver varandra. Det jag gör påverkar människor på andra sidan jorden, negativt ibland - men också positivt. Ungdomarna har visat vägen och idag är det också många vuxna ute på gatorna. För att visa att vi också vill vara med och ta ansvar. Att vi också vill se att politiker och andra makthavare prioritera klimatet. 

 

Tänk vad det är viktigt att få känna hopp och få att våga tro på att förändring är möjlig. Tänk vad viktigt det är att inte behöva känna sig ensam, utan få vara en del av ett sammanhang och en gemenskap. Och tänk vad mycket fint och vackert det finns att glädja sig åt, mitt i allt det som inte är som det borde. Vi behöver hjälpas åt att se det vi behöver se. Att både se det vi behöver förändra och att se allt det goda som finns och som kan växa.

 

För snart ett år sedan skrev jag ett inlägg om Greta Thunberg med rubriken Kejsarens nya kläder och hoppet.

 

/Elisabet :)