morochdotters.se

Sedan 2014 bär jag alltid en liten bok i väskan. Min tankebok. Där skriver jag ner citat jag vill fundera vidare på och egna texter. Där finns funderingar och reflektioner. Det är inte någon dagbok i egentlig mening, ändå berättar böckerna säkert en hel del om vem jag är. Det är inte så ofta jag går tillbaka och läser i dem, men det händer. Och när jag gör det väcker det förstås minnen. Minnen av platser jag varit på när orden skrevs. Minnen utifrån orden jag skrivit ner.

 

Sedan jag började är jag nu inne på min femte bok. En saknas. Den låg i min handväska när den stals. En väska jag fick tillbaka, tack vare en uppmärksam medmänniska som fick leka detektiv för att hitta mig. Det mesta var kvar i väskan, utom då värdesakerna som pengar, telefon och så den lilla tankeboken. Jag har inte tänkt på det sedan dess, men påminns om det nu när jag skriver om böckerna. Det säger en hel del om deras funktion. Det viktiga är egentligen inte att spara orden (eller böckerna) utan vad orden gör med mig när de skrivs.

 

Vi har alla olika sätt att bearbeta det vi är med om. Själv gör jag det med hjälp av ord, men också med hjälp av att skapa med mina händer. Kombinationen i det arbete hjärnan respektive händerna gör, är för mig det ultimata. Andra människor är mer fysiska och använder sig av promenader i naturen, löpning, eller något helt annat. Hur gör du?

 

Här skrev jag om när Hen stal min tankebok.

 

/Elisabet :)