/
Allmänt /
Vardagsprat /
Tack och lov för alla uttryck!
Det ordlösa behöver sitt språk. Vi behöver konsten, dansen, musiken, naturen, bilderna, och allt det där andra som finns bortom orden och som talar om själva existensen. En del hittar det språket i löpningen, eller i gemenskapen i en lagsport. Ju fler språk vi har tillgång till, desto större möjlighet till kommunikation mellan det inre och det yttre och mellan människor.
Tänk så många gånger det fysiska umgänget i dans eller sport har kunnat bygga broar mellan människor, som annars skulle ha svårt att kunna mötas.
Några som är experter på att kunna kommunicera utan att tala samma språk är barnen. De kan obehindrat leka och hittar sätt att förstå varandra när orden inte räcker till. Jag undrar när den förmågan försvinner och vad vi kan göra för att återfå den kunskapen? Jag tror fatiskt att leken fortfarande är nyckeln. I leken kan vi mötas på ett annat plan. Det gäller också för vuxna. Att öva sin förmåga att leka, också som vuxen, är nog hemligheten. Och den vuxna leken finns ofta just i konsten och kulturen. Ju fler kreativa uttryck, desto större palett.
/Elisabet :)