/
Allmänt /
Vardagsprat /
Vara i det som är
Idag har jag övat
på att vara här och nu
i det som är.
Ser tillbaka på en dag på stan. Det händer inte ofta numera, sedan vi flyttade. Nu är stan platsen dit jag åker för att jobba. Sedan är det pendeln hem. Förortsliv. Och som så ofta konstaterar jag att var sak har sin tid. Men idag var det tid för att vara i stan, med ärendet att köpa julklappar. Men mitt i det lyckades jag pricka in en tid hos min favoritfrisör (i gamla hemkvarteren) och en lunch med en ny vän. Och det där med att gå i affärer, som jag är måttligt förtjust i, gick riktigt bra. Jag hittade vad jag ville utan större besvär och utan att känna mig alltför stressad över alla ljud och alla människor omkring mig. Men visst känner jag av det, ändå. Det är en del av mig.
En av sviterna efter det stressyndrom jag levde med för några år sedan, innebär en svårigheten att vistas i stimmiga lokaler med mycket ljud. Hjärnan blir helt färdig och klarar inte av att stänga det ute. Men idag gick det faktiskt okej. Jag tänker på det som en övning i att vara i det som är. Att aktivt välja och välja bort. Att ha realistiska förväntningar. Och att i vissa lägen välja något och acceptera det, som jag egentligen vill undvika. Det går mycket bättre nu, så länge det inte blir för mycket av det.
Ibland tänker jag att jag bor på helt fel plats. Kanske borde jag bo ute på landet, i naturen och i lugnet. Men så fort jag skriver det vet jag att det inte är aktuellt. I alla fall just nu. Det är ju så mycket av det jag tycker om i mitt liv som finns just här. Mitt i storstadspulsen. Mitt i röran av människor. Bara jag får lite av det andra också, nu och då. Lite natur. Lite tystnad. Lite ensamhet. Lite vila. Där emellan får jag öva mig i att vara i det som är.
Nu och då har jag skrivit om vad det innebär att leva med stressyndrom och även vad det får följder efteråt, Jag skriver utifrån mina egna erfarenheter och andras, som jag fått dela. Vill du läsa mer hittar du några trådar här:
Mindre stresstålig idag än innan sjukperioden: Övning i tillit
Om behovet av att fylla på: Det finns hopp
Psykisk ohälsa syns inte alltid utanpå: Kom, var nära
Frisk: Hejdå sjukskrivning
Otåligheten över att det tar tid för hjärnan att läka: Lycka
Hitta sig själv: Lever i en bubbla
En diagnos: Acceptera
/Elisabet :)